Sluta då läsa om min lycka och ta till vara på din egen...

Jag har funderat lite på vad man "får" och "inte får" skriva om i sin blogg utan att reta andra människor. Många i min omgivning retar sig enormt mkt på att man tex som mamma skriver om sitt liv och -gud förbjude- är lycklig! Visst kan man väl ifrågasätta om många bloggande mödrar verkligen skriver hela sanningen när allt i vardagen enbart är rosa lulllull, mys, harmoniskt och perfekt. Men so what!? Skulle de fara med osanning är det ju enbart dem själva det drabbar. Varför lägga ner energi på att störa sig på dem? Vi vet väl alla att vardagen INTE är problemfri och harmonisk jämnt! Men varför ska man inte få skriva att man är lycklig och har det bra när man faktiskt råkar vara lycklig och ha det bra?!

Jag tillhör iaf den skaran av bloggande mammor som skriver om ALLT och inte enbart det som är bra. Jag skriver att det är piss och jobbigt om det är det och jag skriver att det är underbart om det är det... Om detta stör dig... Sluta läsa om min lycka och lev din egen :-) För hur jobbigt det än må vara stundvis, så nog finns där lite lycka in i mellan åt som kan vara värd att ta till vara på!

V. 37+3 (38)

Vecka 38

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Boa, förbereda, inhandla och preparera... Åså V. 36+0 (37) imorgon

Har de senaste veckorna gått på högvarv när det gäller att boa, inhandla och förbereda lillflisans ankomst. Det är sååå kul och jag längtar efter henne nåt otroligt nu! Det hjälper väl till lite att jag är stor som ett hus, öm i kroppen och rejält immobil vid det här laget också :-) Men nu är det verkligen nära!

Idag har jag shoppat loss iaf och det blev en syskonvagn med liggdel: Carena Double Swing i svart, regnskydd och myggnät samt åkpåse, skötväska och ett sött litet parasoll... Allt i rött! Det blev jättefint och nu känner jag mig lite mer avkopplad när jag vet att det viktigaste är klart, inhandlat och på plats... Kvar att köpa är bara en musikmobil... Och sen ska bilskyddet hyras så klart :-)

Carena Double Swing + liggdel (fanns ingen bild på svart)

BabyTravel åkpåse Soft, BabyTravel skötväska Country samt BabyTravel solparasoll - Allt i RÖTT!

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Marko

Åh, det har hänt så mycket sedan jag skrev sist. Tyvärr mycket jobbigt... Orkar inte gå in på detaljer men kan avslöja att det har varit riktigt tufft iaf...

Den 9/2 fick vår älskade hund Marko somna in efter chockbeskedet att han hade kroppen full i cancer. Det är först nu jag orkar prata och skriva om det... Det har varit otroligt tufft för både mig och min man att försöka acceptera det som hänt och försöka vänja sig vid tomheten och saknaden. Att det som nu känns onormalt ska bli vår vardag... Marko var den snällaste, trognaste och underbaraste hund man kan tänka sig och jag känner mig hedrad att vi fick bli hans familj. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet från min sida och vi fick 4,5 år tillsammans med honom och jag skulle göra om allt igen även om slutet skulle bli det samma... Stort tack till SOS-Animals som förde oss samman.

MARKO
15/8-2003 -- 9/2-2011

Te amo con todo mi corazón