Som vi har väntat och längtat... Nu är dagen äntligen här då vi får träffa vår efterlängtade lilla flicka! I morgon kliver jag ur sängen för sista gången som enbarnsförälder, hoppar in i duschen och hibiscrubar mig, sätter emlacreme på ryggen och klär på mig mammakläderna för sista gången. Runt 7.30 åker vi till OP Öst och lite drygt 1 timme senare är hon hos oss!
Känslorna är många och blandade. Pirrig förväntan blandas med längtan och lite nervositet inför hur allt kommer att gå, om hon mår bra, hur hon ser ut och framför allt ovissheten inför hur den nya vardagen kommer att bli med ytterligare en liten person som ska ha sin plats. Hur kommer Noel att reagera och kommer han acceptera denna nya lilla varelse som kommer och tar plats och uppmärksamhet? Tankarna bara flyger runt i skallen men jag slår bort dem nästan lika snabbt som de dyker upp och intalar mig själv att det bara är att ta en dag i taget, att -go with the flow- så att säga och inte jaga upp sig... Varför bekymra sig för saker och ting innan de inträffar, OM de ens inträffar. Jag kommer att behöva all energi jag kan få för att läka efter förlossningen och mina barn blir inte lyckligare av en bekymrad och sliten mamma...
