Höst

Nu är verkligen hösten här. Jag känner väldigt blandade känslor över detta faktum, men försöker se det positiva. De röda och gula löven kom tidigt i år tycker jag och kylan börjar att ge sig till känna nu. Men det som bestämmer när hösten är här i min familj är när det är dags att ställa in Pontiacen för säsongen. Det låter kanske banalt för er andra, men det är faktiskt lite vemodigt. Det som fick mig att känna det lite lättare den här gången var, att när det är dags att ta ut finbilen igen, har vi fått vårt 2a lilla hjärta :-)

Ja, jag är ju alltså gravid med vårt andra barn och det känns fantastiskt! Trodde inte att det skulle bli så med tanke på min tidigare upplevelse, men nu är det så :-) Vår älskade Noel ska bli storebror nästa vår och vi längtar så! Jag är i vecka 12+5 i skrivandets stund och börjar så smått att återvända till de levandes värld efter några månaders komatillstånd av illamående och lamslående trötthet. Jag slås av förvåning över hur orolig och bekymrad jag har varit och i viss mån fortfarande är. Jag trodde faktiskt i min enfald att man skulle vara lugnare med andra barnet. Men faktum är att jag bekymrar mig mer nu och räds allt som kan gå fel, eftersom jag nu faktiskt VET hur mycket som kan gå fel. Men tack och lov är det inte hela tiden som jag går runt och bekymrar mig, men när tankarna väl dyker upp, ja då är dom svåra att mota bort...

Solen skiner idag och det känns fantastiskt härligt. Jag har haft en underbar långhelg med mina pojkar och lär leva på den hela veckan ända tills nästa helg då det bär av till mammi i Arvika för Arvika Mârten! Vi hoppas naturligtvis på sol och klarblå himmel och massor av kolsoppa, mârtensgodis och kokosbullar!