Då va man en bloggare då

Jaha, då har jag en egen blogg då. Inget jag har planerat. Det blev bara så helt spontant. En väninna (M, du vet vem du är) undrade varför jag inte hade en egen blogg och jag svarade bara att jag inte trodde att mitt liv är tillräckligt intressant att blogga om. Men efteråt tänkte jag som så, att jag behöver ju inte blogga för alla andras skull, utan göra det för min egen skull. Bara skriva om det som känns viktigt eller aktuellt just här och nu, för mig... i mitt lilla liv. Och så får det bli!

Denna blogg kommer alltså inte att ha någon speciell inriktning eller tema på något vis. Här kommer jag bara att skriva om det som händer i mitt liv, vad jag känner, tycker och tänker. Det kommer att bli en ärlig blogg utan krusiduller, fluff och rosa moln.

Det känns väldigt nytt det här. Har aldrig bloggat förut. Har inte skrivit någonting sedan jag skrev dagbok som liten flicka. Men kanske är det bra? Bra på flera sätt. Men som jag ser det är den främsta fördelen med att börja blogga att det blir en sorts terapi. Ett sätt att ventilera och hantera motgångar och svårigheter i livet. Men också ett lysande sätt att dela med sig av glädje, kärlek, tankar och erfarenheter till människor i sin närhet :-)

Så, vare sig du är vän, bekant eller ovän. Här kan du läsa om mig och mitt liv. Mina erfarenheter, tankar och känslor kring livet och allt där uti...

Välkommen!