Det hände sig en gång för länge sedan, närmare bestämt för 13 år sedan, att jag bjöds med på en privatfest hemma hos vänners vänner. Här dracks det alkoholhaltiga drycker, spelades musik och kastades pil. Inte allt för ovanliga aktiviteter alltså ;-) Till min stora glädje fans där en riktig snygging iklädd svarta jeans och svart t-shirt. Jag vågade inte ta kontakt först, men allt eftersom ölen slank ner kom modet och vi började flirta och kasta pil. Det hela resulterade iaf i att vi hånglade en hel kväll på Jäger. Minns det som i ett rosa skimmer. Hur vi stod och dansade tryckare och hånglade mitt på dansgolvet och alla andra dansade som galna till hårdrock :-) Han kysstes så bra och jag blev alldeles förtrollad! Vi gick ut för att ta lite frisk luft mellan kyssarna. Vi pratade en hel del och det visade sig att denne snälle goe kille ganska nyligen avslutat ett förhållande och hade det jobbigt med exet. Saken gjorde det inte lättare att han hade en 2-årig som kom i kläm. Jaha tänkte jag. Tufft det måste va. Vi bytte telefon nummer och skildes åt lite senare...
Jag var 20 år och hade ganska nyligen flyttat hemifrån. Jag var upprorisk och letade efter min identitet. Jag föll som en fura för "farliga" killar och blev sårad lika ofta. Snälla pojkar gjorde sig inget besvär... Snyggingen från festen ringde allt vid några tillfällen och jag minns inte riktigt varför, men det rann ut i sanden. Jag har dock mina aningar om att det hade nåt att göra med att han var en snäll pojke. Åren gick och jag tänkte ändå ganska ofta på killen från Jäger och de underbara kyssarna. Jag glömde honom aldrig...
4 år senare hade jag flyttat till Karlstad. Hade hunnit med några förhållanden, några bättre, några sämre. Men som det var nu höll jag på att återhämta mig efter det värsta förhållandet av dem alla. I det som jag blev misshandlad och förlorade mig själv. Jag hade fått min beskärda del av "farliga" killar och bestämde mig för att jag skulle vara singel ett bra tag framöver. Det gick ett tag och sen började jag känna lust att träffa någon igen. Chattade en hel del och träffade faktiskt två flirtar på det viset. HELTOKIGT om du frågar mig nu! Men då hade jag inte vett på att vara rädd eller försiktig med vem jag kom i kontakt med över internet. Jag bestämde iaf träff med den ene flirten på ett uteställe (kommer inte ihåg vad det hette, men det låg i samma hus som Stadshotellet och vette mot älven) här i stan. Han visade sig vara ett riktigt rövhål och jag bad honom fara å flyga. Istället hittade jag ett gäng gamla killkompisar som jag började festa med. Jättekul! Efter ett tag fick vi för oss att vi skulle gå vidare till Harrys (som för övrigt visade sig vara stängt) och på vägen dit stötte killarna ihop med en annan killkompis. - Åhhh, vilken snygging! Tänkte jag, men så hade han nån liten sprätta som hoppade upp på ryggen på honom och våpade sig. - Nähä, han var upptagen, skit i honom. Tänkte jag för mig själv och traskade vingligt vidare. Vi gick i sakta gemak mot Gourmetgrillen (eller rättare sagt Gonorrégrillen) där vi skulle köpa oss lite fyllekäk. Och medan vi står i kön å väntar på vår tur, kommer den där snyggingen igen och börjar fråga oss om vi är från Rud?! För att sedan gapskratta. Jag störde mig något otroligt men kunde inte bli arg på honom. Jag bara skrattade och flinade fånigt. Vi fick oss käk och det bestämdes att vi skulle gå hem till en av killarna och efterfesta. Sagt och gjort. Jag och snyggingen kom lite på efterkälken och började prata så smått. Det var något väldigt bekant över honom och han måste ha tyckt det samma, för han började ställa frågor som: Va hette du nu igen? Är du möjligtvis från Arvika? Va du på en privatfest hos S för 4 år sedan? Och då trillade polletten ner för mig! Det var ju min snygging från Jäger! Han med de underbara kyssarna! Jag hade inte känt igen honom, pga väldigt mycket alkohol både då för 4 år sedan och nu, plus att han hade axellångt hår nu... Fatta min lycka när jag förstad att det var han!
Han hade aldrig glömt mig heller utan hade tänkt mycket på mig och kvällen på Jäger för 4 år sedan. Tydligt var ju att vi båda hade gjort ett stort intryck på varandra då eftersom vi aldrig glömt varandra. Vi satt hur som helst och pratade till långt in på småtimmarna när jag kände att det började bli dags att dra hemåt. Han erbjöd sig att följa mig hem och jag accepterade glatt. När vi väl kom hem till mig blev vi sittandes på köksgolvet. Vi gosade med Trixie och kysstes om vart annat. Tiden gick otroligt fort och någon gång tidigt på morgonen var han tvungen att gå hem. Det var svinkallt och han fick låna en tröja av mig. Vi gjorde upp att vi skulle ses igen. Hyra en film på Casablanca och mysa... Sedan dess har vi varit ett par och det är nu idag 9 år sedan jag träffade min nuvarande man.
Älskade Claes-Göran, tack för att du finns och för att du står ut med mig och mina egenheter. Tack för att du älskar mig trots att du känner mig och ett stort tack för att du gav mig vår älskade och underbare son! Finare pojke finns inte! Tack för allt!
Jag var 20 år och hade ganska nyligen flyttat hemifrån. Jag var upprorisk och letade efter min identitet. Jag föll som en fura för "farliga" killar och blev sårad lika ofta. Snälla pojkar gjorde sig inget besvär... Snyggingen från festen ringde allt vid några tillfällen och jag minns inte riktigt varför, men det rann ut i sanden. Jag har dock mina aningar om att det hade nåt att göra med att han var en snäll pojke. Åren gick och jag tänkte ändå ganska ofta på killen från Jäger och de underbara kyssarna. Jag glömde honom aldrig...
4 år senare hade jag flyttat till Karlstad. Hade hunnit med några förhållanden, några bättre, några sämre. Men som det var nu höll jag på att återhämta mig efter det värsta förhållandet av dem alla. I det som jag blev misshandlad och förlorade mig själv. Jag hade fått min beskärda del av "farliga" killar och bestämde mig för att jag skulle vara singel ett bra tag framöver. Det gick ett tag och sen började jag känna lust att träffa någon igen. Chattade en hel del och träffade faktiskt två flirtar på det viset. HELTOKIGT om du frågar mig nu! Men då hade jag inte vett på att vara rädd eller försiktig med vem jag kom i kontakt med över internet. Jag bestämde iaf träff med den ene flirten på ett uteställe (kommer inte ihåg vad det hette, men det låg i samma hus som Stadshotellet och vette mot älven) här i stan. Han visade sig vara ett riktigt rövhål och jag bad honom fara å flyga. Istället hittade jag ett gäng gamla killkompisar som jag började festa med. Jättekul! Efter ett tag fick vi för oss att vi skulle gå vidare till Harrys (som för övrigt visade sig vara stängt) och på vägen dit stötte killarna ihop med en annan killkompis. - Åhhh, vilken snygging! Tänkte jag, men så hade han nån liten sprätta som hoppade upp på ryggen på honom och våpade sig. - Nähä, han var upptagen, skit i honom. Tänkte jag för mig själv och traskade vingligt vidare. Vi gick i sakta gemak mot Gourmetgrillen (eller rättare sagt Gonorrégrillen) där vi skulle köpa oss lite fyllekäk. Och medan vi står i kön å väntar på vår tur, kommer den där snyggingen igen och börjar fråga oss om vi är från Rud?! För att sedan gapskratta. Jag störde mig något otroligt men kunde inte bli arg på honom. Jag bara skrattade och flinade fånigt. Vi fick oss käk och det bestämdes att vi skulle gå hem till en av killarna och efterfesta. Sagt och gjort. Jag och snyggingen kom lite på efterkälken och började prata så smått. Det var något väldigt bekant över honom och han måste ha tyckt det samma, för han började ställa frågor som: Va hette du nu igen? Är du möjligtvis från Arvika? Va du på en privatfest hos S för 4 år sedan? Och då trillade polletten ner för mig! Det var ju min snygging från Jäger! Han med de underbara kyssarna! Jag hade inte känt igen honom, pga väldigt mycket alkohol både då för 4 år sedan och nu, plus att han hade axellångt hår nu... Fatta min lycka när jag förstad att det var han!
Han hade aldrig glömt mig heller utan hade tänkt mycket på mig och kvällen på Jäger för 4 år sedan. Tydligt var ju att vi båda hade gjort ett stort intryck på varandra då eftersom vi aldrig glömt varandra. Vi satt hur som helst och pratade till långt in på småtimmarna när jag kände att det började bli dags att dra hemåt. Han erbjöd sig att följa mig hem och jag accepterade glatt. När vi väl kom hem till mig blev vi sittandes på köksgolvet. Vi gosade med Trixie och kysstes om vart annat. Tiden gick otroligt fort och någon gång tidigt på morgonen var han tvungen att gå hem. Det var svinkallt och han fick låna en tröja av mig. Vi gjorde upp att vi skulle ses igen. Hyra en film på Casablanca och mysa... Sedan dess har vi varit ett par och det är nu idag 9 år sedan jag träffade min nuvarande man.
Älskade Claes-Göran, tack för att du finns och för att du står ut med mig och mina egenheter. Tack för att du älskar mig trots att du känner mig och ett stort tack för att du gav mig vår älskade och underbare son! Finare pojke finns inte! Tack för allt!
Jag och C-G för 9 år sedan. Vi hade bara varit
tillsammans i några månader när den här bilden
togs. Fotograf var Kim, då 5 år.
tillsammans i några månader när den här bilden
togs. Fotograf var Kim, då 5 år.
2 kommentarer:
vad roligt att läsa om hur ni träffades!! :-)
Bilden från UL har vi ramat in precis;-) Ja det gäller att vara rädd om den, man får ju bara en. På vissa ställen får man ju flera stycken, undra varför det är så olika egentligen? Nåja, nu är den i tryggt förvar:) Kram!
Skicka en kommentar